Koncentrerad, Späds till 1000 ml med dest. vatten innan användning
För användning vid differentieringen av grampositiva och gramnegativa bakterieri med Grams färgningsmetod.
Gram-färgning utvecklades ursprungligen av Christian Gram 1884. Gram's standardfärgningsmetod kan användas för att skilja intakta, morfologiskt liknande bakterier i två grupper. Detta baseras på cellväggens färg efter applikation av färgningsmetoden, samt cellform, storlek och konstruktionsdetaljer är avgörande. Dessa preliminära observationer kan ge vitala ledtrådar till vilken typ av organism som finns närvarande.
Ett kristallviolett jodkomplex bildas i protoplasman hos alla organismer som färgas enlit ovan beskrivna process. Efter avfärgning klassificeras de organismer som behåller färgkomplexet som grampositiva. De organismer som avfärgas och tar upp motfärg klassificeras som gramnegativa.
Vid bristningar eller borttagande av cellväggen, kan protoplasman hos grampositiva liksom hos gramnegativa celler avfärgas och därmed förloras karaktäriseringen för klassificeringen. Därför är mekanismen för gramfärgning beroende av närvaron av en intakt cellvägg som kan agera som en barriär mot avfärgning av den primära färgningen. I allmänhet är cellväggen icke-selektivt permeabelt. En teori är att under gramfärgningsproceduren är cellväggen hos grampositiva celler dehydratiserad av alkoholen i avfärgningslösningen och förlorar permeabilitet, så att den primära färgningen bibehålls. I fallet med cellväggen hos gramnegativa celler på grund av ett högre lipidinnehåll blir cellväggen mera permeabel när de behandlas med alkohol, därav går den primära färgningen förlorad, vilket möjliggör att den senare motfärgen kan tas upp.